Oxfilé med gratäng.

Igår var det lördag. Hittar man en snutt oxfilé i frysen som ska tillagas måste det ske med lite mer fancy-känsla än ett hopsläng. Så det fick bli gratäng. Inte bara potatis, men inte rotfruktsgratäng.

Vitlök, lök, potatis (King Edward), morot, selleri, kålrot (nordens apelsin).

Allt skivades och blandades runt med grädde, mjölk (50/50), salt, vitpeppar och timjan.

Man tar inte för mycket vätska här, för då kan det skita sig (tro mig jag vet), utan låt det fyllas på till ganska långt under toppen av potatisen, dvs ca 70% upp. Anledningen är att har man för mycket vätska så kokar man ur all stärkelse i den vätskan, som sen när man ska lägga i en form märker att den är överflödig och då förlorar man en massa stärkelse som gör gratängen fast, men ändå krämig. 

När potatisen var mjuk-ish lades den upp i form och så strödde jag på lite riven ost, panko och lite smör.

Oh, un gratin. 

Lite fin oxfilé i skivor. 

Stektes i olja med salt&peppar, sen en klick smör precis i slutet. 

Smarrig sallad med avokado, gurka, tomat och rödlök.  Inget mer är nödvändigt.

Det hela dränktes med lite rödvinssky som fanns i frysen. Vadå? Det har väl alla?