Ofta brukar vi här hemma äta stekta nudlar. Det tar lite tid om man vill göra dem perfekta, men det är gott. Mycket gott.
Förrädiskt, bukfyllande, inte-kan-sluta-så-jävla-smarrigt-gott.
Jag har gjort det så många gånger att jag anser att jag har utvecklat en perfekt teknik. Långt ifrån sörjan jag serverade på East som dagens lunch (ung och ovan att hantera 100 portioner fried noodles på en gång) till stackars betalande gäster. Cred till mamma Mimmi som slog mig på fingrarna och visade basen till hur man lyckas.
Så det man gör i min version är 3 delar. Nudlar, grönsaker och kött. I grönsakerna har man såsigheten, nudlarna står för krispighet och köttet för tuggiga konsistensen. Ok let's have it.
Koka äggnudlar och spola dem i kallvatten för att avstanna tillagningsprocessen. Låt torka en stund och stek sen i het panna med mycket olja. Jag använder en blandning av rapsolja och jordnötsolja för att klara av de höga temperaturerna. Det är nu det tar tid. Stek ordentligt, rör runt med en pincett, stek mer, rör runt, stek mer osv. Tillsätt lite olja om det går segt, det ska fräsa ordenligt om nudlarna. De ska nästan bli hårda igen. När det är så mest över allt, alltså nästan allt är krispigt mer eller mindre, då gör du en snabb manöver med ljus soya (mushroom soy) och ett ägg. Dra i ett par skvättar soya och knäck i ägget. Rör runt hastigt tills ägget koagulerat och ta av nudlarna.
Lägg upp lite åt sidan på en tallrik. Det hinner bli lite kallt innan det andra hamnar på, men det gör inget, såsen värmer upp igen. Det här är gott, så gott att man kan äta det bara som det är. Men eftersom vi inte är ungkarlar fortsätter vi.
Steg två: Veggies. Ta det du har i kylen som funkar i en wok. Eller ta det som är på bilden. Det spelar ingen större roll, det som spelar roll är att du ska få till en kladdig, smakrik sås nu. Jag har tagit strimlad chili, ingefära, vitlök, champinjoner, morot, fänkål och lök.
Till sås har jag använt sirap (sötma), ättika (syra), shirasha (styrka, smak), tonkatsu (sötma, smak), soya (sälta, smak), sesamolja (smak). Det man vill få till är en kladdig sås med balans ev sötma, syra och sälta. Som vanligt. Har man inte tillgång funkar lite sweet chili och citron. Allt handlar om balans av de elementen, och vill man sen leka med styrka eller smak är det bara att prova sig fram. Det är inte svårt, jag lovar.
Än en gång, het panna med ganska mycket olja. Stek upp grönsakerna i den ordning som passar eller allt på en gång. Stek en stund innan du häller i såsen och puttrar ihop till en såsig sörja. Lägg upp halvt över nudlarna. Det är gott att inte lägga allt på nudlarna då man ibland vill känna ren nudelsmak.
Sen är det vad du har tillgång till. Jag hade småbitar av en fin biff som jag strimlade upp och blandade med strimlad purjo. Once again i het panna med het olja, här mycket viktigt då man inte vill att köttet ska börja koka istället för att steka. Har du kyckling steker du den, fläsk, scampi, tofu, allt funkar. Jag saltade och pepprade bara som vanligt och en liten näve sesamfrön.
Jag lovar, om du orkar göra allt det här (det är inte jobbigt men tar lite tid) så har du en ny paradrätt. Inget snack. Som sagt, det här åkte glupskt ner i min mage, utan paus. Det går bara inte att sluta.
Big up Mimmi!
Xiexie.
