Ja, das Blutwürst!

Min älskade bror hade varit i Berlin och kom hem med en present till mig. Korv! En påse med blandade korvar! Kan man ha ett bättre syskon?? Hans taxichaufför hade tagit honom till något som lät som ett korvpalats. Note to self: Åk till Tyskland och ät korv.

En av sorterna han hade med var en blodkorv. Den enda blodkorven jag hört om var Boudin Noir som är den franska och efter en googling eller två kom jag fram till att tyskarnas heter Blutwürst. Då jag aldrig ätit blodkorv och framför allt inte vad man äter till tänkte jag att det skulle smaka likt blodpudding och utgick från de smakerna.

Brässerade korven en stund i vatten typ tills den var kokt. 

Sauterade samtidigt lite lök i olja och när den började bli mjuk hade jag i lite råsocker för att skapa lite karamell.

Sen hade jag i spetskål i större bitar och äpple. Stekte en stund tills det började bli fin färg och konsistens och då hade jag i lite klickar smör, sherryvinäger och lite rostade pinjenötter.

Korven pickade jag hål i och skar av snöret på. Sen stekte jag den i olja och så började den rymma från skinnet "NOO!" tänkte jag och blev besviken. Borde ha sparat snöret! Hur som helst stekte jag klart och sparade innanmätet och tänkte att det säkert gick att äta.

Serverade rustikt med potatismos. Mos och inte puré. Smakerna var riktigt fina. För en ovan som jag var det viktigt att få med alla delar i varje tugga annars kunde det smaka lite för mycket blod. Typ. Överraskningen var att innanmätet som stektes utanför skinnet var mycket godare då det hade fått en stekt yta, alltså ytterligare textur än bara mjuk massa.
Scheißgüt!